Örtagården

Örtagården fylls på efterhand som örterna och kryddväxterna dyker upp i bloggen. Tips! Sök alla relaterade inlägg till en viss ört eller kryddväxt genom att använda sökfunktionen till vänster.

1. Salvia (Salvia officinális)
Salvian (kryddsalvian) kommer från medelhavsområdet och gillar sol, värme och stenig, lite fattig jord som gärna skall vara kalkrik. Salvians smak går liksom rosmarinens åt tall och barr, men salvian är inte lika skarp som rosmarinen utan går mer åt te och kanske lite tobak. Att den inte är lika skarp betyder inte att den inte är intensiv. Krydda med viss försiktighet och smaka av. För att salvian skall komma till sin rätt som krydda skall salvian stekas och inte kokas. Smaken kommer fram i fett. Därför används den traditionellt till fläsk, kalv, korvar, saltimbocca och ål. Salvia kommer från latinets ”salvare” vilket översätts till hela eller bota (”salve” betyder f.ö. ”var hälsad”). Salvia har en mångtusenårig historia som läkeväxt och har ansetts kunna lindra en lång rad sjukdomar och besvär. Den har också använts som hårfärgningsmedel för att göra håret mörkare och glansigare. Modern vetenskap verkar i alla fall tämligen enig om att salvian har bakteriedödande egenskaper. Sedan länge har gravida och ammande avråtts från att äta salvia – och för känsliga till och med att känna dess doft. Salvian sägs kunna orsaka missfall och skall ha en hämmande effekt på mjölkproduktionen. Om man nu har ätit salvia och stört mjölkproduktionen kan man dricka avkok på kummin, fänkål och anis. Det sätter fart på mjölken igen. Se vidare bl.a. inlägget Salve Salvia .

2. Ananassalvia (Salvia elegans)
Ananassalvian växer vilt i ek- och pinjeskogarna i centralamerika. Den överlever inte en normal svensk vinter utomhus, utan behöver förvaras svalt och ljust inomhus. Alla odlingstips som går att finna säger att den skall ha fullt solljus under resten av året, men den klarar sig utmärkt även i halvskugga. Den varken doftar eller smakar som kryddsalvian. Ananassalvians doft är kraftig, särskilt kvällstid, och den doftar tydligt som namnet anger: ananas! Använd som dekoration eller i fruktsallader. Ananassalvians starka sida är just doften, inte smaken. Se vidare bl.a. inlägget Salve Salvia .

3. Grönmynta (Méntha spicáta) Myntan är flerårig och tålig, den tål både sol och skugga. Myntan förökar sig snabbt. Den skickar iväg sina ganska ytliga rötter horisontellt och där det verkar bra skickar den upp ett nytt, grönt skott. Det är lätt att ta en rotbit, plantera på ett nytt ställe och få den att gro. Har det blivit för mycket mynta får man ta fram spaden och gräva bort den. Arterna i släktet Méntha korsar sig huller om buller. Detta kan också uttryckas med att myntan har en stark benägenhet för hybridisering mellan arterna. Pepparmyntan har t.ex. antagligen kommit ur en korsning mellan vattenmynta och grönmynta. Krusmynta är en annan art i släktet. Grönmynta rekommenderas för t.ex. mojito. Grönmyntan är också smaksättare i t.ex. tandkräm. Se vidare bl.a. inlägget Sköna maj – och kära läsare – välkommen! .

4. Citronmeliss (Melissa officinális)
Det krävs inga avancerade metoder för att driva upp eller plantera citronmelissen. Ställ i solen helst, vattna och ansa gärna. Den klarar sig ute om vintern, i alla fall om den är planterad i rabatt eller på friland. Det kan bli för kallt om den står oskyddad i kruka. Sätt krukan på en bit frigolit som isolerar från kyla från marken. Använd citronmelissen som dekoration, som smaksättare till kallt bordsvatten eller till te. Citronmelissen anses verka milt sömngivande och lugna oroliga magar. Man har tydligen också funnit att citronmeliss verkar inflammationshämmande, antiseptiskt och antiviralt, d.v.s. hämmar virus. Se vidare bl.a. inlägget Citronmeliss.

5. Dansk körvel (Anthriscus cerefolium)
Dansk körvel eller trädgårdskörvel är en ettårig, lättodlad växt som kan odlas såväl i kruka som i trädgårdslandet. Den gillar halvskugga och näringsrik jord. Något annat behöver man inte tänka på. Det är bara att vattna och vänta. Precis som persilja tar körveln god tid på sig att växa till. Körveln skall skördas före blomning och kan med fördel frysas, precis som dill. Körveln har en mild anissmak som passar till allt med ägg, korv och potatis. Använd på samma sätt som persilja. Se vidare bl.a. inlägget Vart tog den fina lilla körveln vägen?

6. Persilja (Petroselinum crispum)
Persiljan behöver ingen närmare presentation som krydda. Den är rik på järn, karoten och C-vitamin. Det tar 5-6 veckor för fröna att gro. Har man inte tålamod att vänta kan man lika gärna köpa en färdig kruka och plantera om. Den gillar inte stekande sol och behöver som de flesta kryddväxter lagom med vatten. Persiljan är tvåårig. Den smakar friskast det första året. Det andra året går den i blom och bildar frö. Persiljan håller sig grön långt in på vintern. T.o.m. när första snön har fallit går det att leta fram lite grönt. Om persiljan odlas i kruka och börjar se vissen ut, sätt en genomskinlig plastpåse över och ge den lite tid för återhämtning. Plastpåsen bildar ett drivhus och plantan får ny kraft. Se vidare bl.a. inlägget Persiljan – en klippa i det svenska köket.

7. Rosmarin (Rosmarinus officinalis)
Rosmarin hör hemma i medelhavsklimat och tål inte den svenska vintern. Eftersom den är flerårig odlas den enklast i kruka som tas in under vintern och ställes då svalt (ca 10-12 grader) och ljust. Jorden i krukan, som gärna får vara sandig, bör vara väl dränerad med lecakulor. Rosmarinen behöver under sin utomhusperiod mycket sol och regelbundet med vatten. Det är svårt att få rosmarinfrön att ta sig. Enklast köper man en färdigodlad planta – eller tar sticklingar från en annan planta.  Traditionellt har rosmarinen använts i torkad mat och annan mat som skall hålla länge på grund av rosmarinens antioxodanter som motverkar att maten härsknar. Använd rosmarin på kött och fågel som grillas och lägg med några kvistar rosmarin på plåten med rotgrönsaker som skall rostas i ugnen. Se vidare bl.a. inlägget Rosmarin – Medelhavet i en kruka.

8. Dill (Anethum graveolens)
Kryddans användingsområden behöver ingen närmare presentation – inte i Sverige. Dill gillar inte torka, men man skall vara försiktig med vattnet vid sådden så att jorden inte slammar igen och kväver plantorna. Om man inte är ute efter dillkronor, utan de gröna bladen, kan man så tätt. Vill man ha fina dillkronor till kräftorna skall man däremot så glest. Dill kan sås i flera omgångar under sommaren, men ju senare på säsongen destor fortare går dillen i blom. Dill går utmärkt att odla i kruka. Se vidare bl.a. inlägger Vad kräver kräftor?

9. Libbsticka (Levisticum officinale)
Libbstickan kan användas istället för buljong och smaken påminner om selleri. Smaken är stark. Det gäller att krydda med försiktighet. Ett blad i taget – kanske inte mer än ett i en liter soppa. Libbstickan ingår i många örtsalt och kryddblandningar. Libbstickan vill ha mycket sol och mylla. Den kan ju bli en ca 1,5 meter hög. Se vidare inlägget Ein bisschen Frieden , ein bisschen Freude in der Küche.

10. Basilika (Ocimum basilicum)

Basilikan, som är lätt att fröså, trivs bäst inomhus i kruka – i lagom värme och ljust utan brännande sol. Får basilikan lite ljus sträcker sig plantan och bladen blir stora men glesa. Mycket ljus ger täta mindre blad med stark smak. Den behöver regelbundet vatten - annars slokar den direkt. Ju fler blad man nyper av, desto tätare växer den. Skall basilikan flyttas ut måste risken för frost vara över och temperaturen bör inte understiga 12 grader eftersom basilikan inte växer då.

Trots att basilika innehåller en rad nyttigheter som A-vitamin, beta-karoten, K-vitamin, järn, kalcium och C-vitamin är den inte särskilt omtalad som medicinalväxt. Det fanns i sydliga delar av Europa märkliga föreställningar om att basilika kunde förvandlas till skorpioner. Möjligen var det kopplingar till sådana föreställningar som gjort att basilikan har använts som motgift mot alla slags bett – basilikablad lades på såret – från skorpionbett och ormbett till bett av galna hundar, d.v.s. rabies. Se vidare inlägget Basilikan – kung eller tant?

11. Mejram (Origanum majorana)

Mejram är en medelhavsväxt som är ganska frostkänslig. Den passar att odla i kruka och det går lätt att driva upp en planta från de pyttesmå fröna som bara skall strös på jordytan utan att täckas med annat än plastfolie till dess att fröna har grott. Mejram skördas helst före blomningen och kan torkas i hela knippor. Det är bättre att odla fram nya plantor i mars- april än att försöka spara och hålla liv i en gammal mejram från en säsong till en annan. Se vidare inlägget En kryddas doft.

12. Dragon (Artemisia dracunculus)

Det finns både “rysk” och “fransk” dragon.  Den ryska är mer köldtålig än den franska men som kryddväxt är den franska dragonen överlägsen. Dragon är “bernaisesåskryddan” som också passar till ett oräkneligt antal grönsaksrätter. Till skillnad från många andra kryddväxter som kommit till Sverige från Sydeuropa trivs dragonen bäst i mullrik, “fet” jord. Sol och värme och skyddat läge vill den ha. Övervintrar oftast i rabatten. Se vidare inlägget En gömd och glömd drake.

2 Comments to "Örtagården"

  1. Veronica Nordström skriver:

    Ska vi byta örter med varann?

    Jag tradar gärna lite salvia och mynta mot bladpersilja, gräslök och citronmeliss!

Chervil Garden – trädgårdsbloggen. För inspiration till odling och matlagning.