Storebror och lillebror i familjen cypress



Det var dags för det som ska vara den årliga ansningen av tujan. Förra året blev det inte av varför en halv meter behövdes kapas på sina ställen. Anledningen att vi lät häcken vara förra året var inte bara lathet utan att vi märkte att häcken var bebodd av småfåglar. Det var ett farligt far och flyg ut och in och små pip då och då. Vid klippningen igår närmade jag mig försiktigt det misstänkta bostället och där var det, det lilla boet. Stilla och tomt. Format av mjuka björkgrenar och omsorgsfullt isolerat med mossa. Vilken sorts fågel som är byggmästaren har jag tyvärr ingen aning om.

Doften från de avklippta grenarna förde mig tillbaka till Muir Woods utanför San Fransisco och de stora jätteträdens svala, tysta salar. I amerikansk anda fanns skyltar överallt vid skogsranden (det kostade 7 dollar att gå in – givetvis, ingen allemansrätt här inte). Gå på egen risk. Stanna på stigen. Skogen ansvarar inte för vilsegående eller skoskav. Gå inte här om du har astma eller kan få hjärtattack.

Det fanns däremot ingen skylt om att hålla tyst eller tala lågt. Det gör man automatiskt ändå. Man blir andäktig i skuggan av dessa enorma redwoodträd. Trots en ganska jämn ström av turister hörs fågelkvittret, suset i kronorna och den porlande bäcken på botten av skogen. Och så var det doften. Den som påminner om tuja. Våt mossa och aromatisk trädoft i den fuktiga luften som är själva hemligheten med de enorma trädens trivsel. Sval, fuktig luft från Stilla Havet i kombination med stark, kalifornisk sol.

Redwoodträden (Sequoia sempevirens; coast redwood – och Sequoia-dendron giganteum; giant sequoia)  har fått sitt namn av den rödaktiga barken. Det är ingen slump att doften och bladen påminner om tuja. Både släktet Thuja och Sekvoja  hör till samma familj, familjen cypress. Även om tujans virke kallas för vit ceder hör den alltså inte till cedersläktet eller till familjen Pinaceae (tallväxter) som t.ex. röd ceder gör. Släktet Sekvoja har vuxit på jorden i ca 50 miljoner år, men man tror att liknande träd täckte stora delar av norra halvklotet redan för 150 miljoner år sedan då dinosaurierna härskade. Det är inte svårt att fantisera om kolossala dinosaurier i redwoodskogen. Mina små barn såg ännu mindre ut vid trädfoten.

Det sägs att sekvojan fått sitt vetenskapliga namn efter Sequoyah, en man av cherokesfolket, en av ursprungsbefolkningarna i Kalifornien. Till skillnad från många andra ursprungsbefolkningar i Nordamerika var cherokeserna snabba att anpassa sig till de europeiska erövrarna, vilket synes ha varit populärt. Sequoyah,  född ca år 1770 och som var silversmed till yrket, fascinerades av den vite mannens skriftspåk och i början av 1800-talet skapade han ett skriftspråk för det cherokesiska språket som till då endast varit ett talat språk. Till Sequoyahs ära fick redwoodträden bära hans namn.

För den som har dollar kvar efter att ha betalat entréavgiften till Muir Woods går det att spendera resten i souvernirbutiken. Där kan man bl.a. köpa frö och färdiga plantor av giant sequoia. Eftersom jag är osäker på gällande införselbestämmelser tänker jag inte här tala om om jag köpte några frön. Men eventuellt har Vällingby om ca 100 år ett nytt landmärke…

 

Sorry, the comment form is closed at this time.

Chervil Garden – trädgårdsbloggen. För inspiration till odling och matlagning.